Den svenska kulturmiljölagens ursprung finns redan i de äldre landskapslagarna från 1200-talet. Under stormaktstiden på 1600-talet blir kopplingen till det förflutna viktigt och den första versionen av kulturmiljölagen kommer 1666. I den bestämdes att man inte får göra skada på fornlämningar. Lagen har sett nästan likadan ut genom århundradena, så Sverige saknar fortfarande en lagstiftning som skyddar hela kulturarvet. Hela vårt rörliga kulturarv saknar lagskydd. Mot bakgrund av detta fick Riksantikvarieämbetet i uppdrag av regeringen att utreda förutsättningarna för ett lagskydd (KU2017/00942/KL). I december 2018 överlämnade Riksantikvarieämbetet sin rapport till Kulturdepartementet. Det mest centrala i Riksantikvarieämbetets rapport är förslaget om ett stärkt skydd för det rörliga kulturarvet i form av att en hänsynsregel skrivs in i kulturmiljölagen. Lika viktigt är att rapporten innehåller en sammanställning av alla de regler och bestämmelser som idag försvårar bevarandet och användandet av historiska transportmedel.

Riksantikvarieämbetet föreslår ett lagskydd för det rörliga kulturarvet, såsom museijärnvägar, historiska båtar och fartyg, veteranbilar, motorcyklar och veteranflygplan. De berättar om det moderna samhällets framväxt, hur människor har rest och hur varor har transporterats genom århundraden. Det rörliga kulturarvet är till största del ett levande kulturarv och det är huvudsakligen ideella föreningar och privatpersoner som ser till att hålla fordon hålls rullande, flytande och flygande. Riksantikvarieämbetet påpekar att de behöver bättre förutsättningar för att kunna fortsätta med sina insatser för att bevara och använda kulturarvet. Med Riksantikvarieämbetets föreslagna hänsynsparagraf skulle statliga och kommunala myndigheter ges stöd i att kunna ta hänsyn till historiska transportmedel, så att dessa kan hållas fortsatt rörliga samtidigt som äldre teknik och utförande så långt möjligt bibehålls.

Det har gått 6 1/2 år sedan Kulturdepartementet tog emot Riksantikvarieämbetets utredning – ingenting har hänt. Förutom att villkoren för det rörliga kulturarvet stadigt förvärras. Det kan väl närmast sägas strida mot kulturmiljölagens portalparagraf, som lyder: ”Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter skall visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön” (1kap 1§ KML1988:950). Kulturmiljölagens övergripande syfte är att tillförsäkra nuvarande och kommande generationer tillgång till en mångfald av kulturmiljöer.

Att en sådan hänsynsregel som Riksantikvarieämbetet föreslog inte är en självklarhet är obegripligt. Därför gör Princess Svanevit en resa genom Sverige. Uppropet lyder:

BEVARA OSS VÄL! Hela vårt rörliga kulturarv behöver ett stärkt bevarandeskydd! Vi vill att den hänsynsregel som Riksantikvarieämbetet förordade i december 2018 implementeras i Kulturmiljölagen. Med en sådan hänsynsregel kan historiska transportmedel (motorfordon, tåg, båtar och flyg) hållas fortsatt rörliga samtidigt som äldre teknik och utförande så långt som möjligt bibehålls. Det gäller vårt gemensamma kulturarv!